Att förutse framtiden för fotbollslag som under årets två första matcher av olika skäl ställt över sju av sina mest framträdande spelare, sannolikt står inför en försäljning av den store anfallstalangen och totalt luftat hela 21 spelare är inte görligt.
Men man kan alltid försöka.
Alla fotbollslag verksamma i föreningar som år efter år har samma styrelse, samma föreningsstrategi, samma klubbledning och samma ledarstab blir trygga fotbollslag.
I BK Häcken råder ingen tvekan om hur fotboll bör spelas och vilka A-lagets grundvärderingar är.
Relationen till föreningens egen akademi är fortsatt god. Mot Lilleström (0-0) och Varberg (4-2) har sex U19-spelare fått speltid, fem av dem i båda matcherna. Två av dem, vänsterbacken Egzon Binaku och mittfältaren Gustav Berggren, har redan flyttats upp i A-truppen och kommer – om stjärnorna står rätt på himlen – få chansen i allsvenskan redan i år.
Det finns, vilket är viktigt att notera, en grundsyn på att U-lagens primära syfte inte är att vinna SM-guld (vilket de i och för sig gör) utan fostra spelare tillräckligt skickliga att platsa och få speltid i A-laget.
Efter att ha sett Daniel Krezic, Gustav Berggren, Joel Andersson, Albin Skoglund, Adam Andersson och Egzon Binaku i öppningen av 2015 är konstaterandet att Häcken står väl rustat vad gäller återväxt.
Samtliga är tekniskt, fysiskt och taktiskt långt framme i utvecklingen och beredda att göra vad som krävs för att ta nästa kliv, från ungdomsstjärna till seniortalang.
Man kan inför varje säsong resa frågetecken inför de äldre spelarna. Finns motivationen kvar? Hänger kropparna ihop? Är kvaliteten den samma?
I Häckens fall landar dessa frågeställningar på spelare som Martin Ericsson, Christoffer Källqvist, Kari Arkivuo, René Makondele, David Frölund och Emil Wahlström.
Bärande pjäser med lång och trogen tjänst. I de fall där korten är synade – Ericsson, Arkivuo, Makondele och Wahlström – är svaren genomgående positiva.
Martin Ericsson var bäst på plan mot Lilleström, Kari Arkivuo satte stopp för Varbergs testspelare från Chelsea, 19-årige Ambrose Gnahore och Emil Wahlström har i upptakten av 2015 intagit rollen som backlinjens tryggaste komponent. René Makondele är A-truppens just nu enda vänsterkantspelare, men fick mot Varberg i brist på tillgängliga anfallare ersätta Dardan Rexhepi på topp.
Kloke och noggranne Makondele fyller 33 år i april och nådde efter 20 poäng (2011), 18 (2012) , 15 (2013), i fjol ”bara” sju poäng (sex mål, en assist) i serien.
Där väntar en utmaning i år. Tillbaka som en av lagets mer framträdande poängspelare – eller ge plats för ett yngre, ännu inte presenterat yrväder? Jag känner mig rätt säker på att den gode René har mer att ge. Och snart ämnar visa det.
Synintrycket på Valhalla på tisdagskvällen var också att Ivo Pekalski, i fjol hämmad av tidigare skador, är mycket piggare i år. Och att Sebastian Ohlsson på allvar tänker ta upp kampen om en startplats i allsvenskan. Hans skottkraft, som vid 2-2-målet mot Varberg, är en spetskompetens många allsvenska lag saknar.
Häcken har på tre år sålt tre allsvenska toppanfallare i Mathias Ranégie, Waris Majeed och Moestafa El Kabir. Inom kort lämnar sannolikt även Carlos Strandberg.
Klubbens förmåga att hitta och förädla ersättare har hittills varit god och jag finner ingen anledning att ifrågasätta kraften i trion Gunnar Heidar Thorvaldsson, Alexander Jeremejeff och Dardan Rexhepi. Deras samlade allsvenska målskörd 2014 inskränkte sig dock till tio mål.
För Peter Gerhardsson, som verkar få behålla sin guldklimp Simon Gustafson, kan 2015 bli ett mycket spännande år, en säsong där bitar faller på plats, omsorgen om den vackra fotbollen betalar sig och truppens sammansättning borgar för en brant (i positiv bemärkelse) utvecklingskurva.
Osäkerheten kring Christoffer Källqvists ljumskar mildras av Peter Abrahamssons alerta inledning på säsongen och den på förhand stora utmaningen blir att finna rätt lag till varje enskild match.
I nuläget kan Häcken ställa två nästan lika starka lag på benen, exempelvis enligt följande:
Peter Abrahamsson – Kari Arkivuo, Simon Sandberg, Emil Wahlström, Egzon Binaku – Mohammed Abubakari, Samuel Gustafson – Joel Andersson, Martin Ericsson, René Makondele – Gunnar Heidar Thorvaldsson.
Christoffer Källqvist – David Frölund, Walid Atta, Jasmin Sudic, Leo Zuta – Ivo Pekalski, Sebastian Ohlsson – Nasiru Mohammed, Simon Gustafson, Daniel Krezic – Dardan Rexhepi.
I detta tankeexperiment saknas förutom ett flertal av de testade U19-spelarna som ni märker Alexander Jeremejeff, Ronald Mukiibi och Gustav Berggren.
Häcken 2015 är både bredd, talang, rutin och spets. Skrivet i januari.
Hur det slutar har jag däremot ingen aning om.
