Det talar för IFK och Häcken

Jag hade ärligt talat inte kunnat tänka mig en fräckare upptakt på fotbollssäsongen 2015 än ett cupderby på semifinalnivå mellan IFK Göteborg och BK Häcken på Gamla Ullevi.

Kampen om Göteborg – redan nu!

Det är två formstarka lag som tar sig an uppgiften om att nå en finalplats nu på lördag.

IFK Göteborg har tre raka segrar och 13-0 i målskillnad, Häcken har inte tappat en enda poäng i cupen hittills och fick mot IFK Norrköping senast dessutom äntligen igång sin målskytt Gunnar Heidar Thorvaldsson.

För mig handlar Häcken 2015 ändå om Simon Gustafsons fortsatta utveckling, både på och utanför planen. Den ibland lite trulige men gudabenådade fotbollsspelaren bör försöka minska antalet ”onödiga” varningar, fundera över kroppsspråket, lägga energin på den egna prestationen – och därmed ytterligare utveckla både det egna spelet och lagets spel.

Jag har i Martin Ericssons frånvaro imponerats av hur ersättaren, Simons tvillingbror Samuel, ihop med Nasiru Mohammed och Simon Gustafson skapat en gyllene triangel på Häckens högerkant, ofta med telepatiska drag och en förmåga via ryggmärg kombinera i högt tempo och med hög precision, i och omkring motståndarnas straffområde.

Simon Gustafsons förmåga att vinkla skott med vänsterfoten och därmed ställa motståndarmålvakten har gått från mycket god till utmärkt.

Rättvänd i straffområdet är Simon Gustafson ett dödligt vapen.

Han kan också, vilket jag utgår från att ledarna i Häcken hjälper honom med, tvätta bort onödigt tjafs med domarna och i stället inleda hemjobbet vid motståndarkontringar ett par sekunder tidigare.

Attityd och personlighet är en mycket stor del av framgångsfaktorn inom elitidrotten.

Profilerna och talangerna skall inte göras om.

De skall bara få en möjlighet att förstärka sina positiva sidor.

Jag tror, utan att ta i, att Simon Gustafson, när vi sammanfattar allsvenskan 2015, tillhör de fem mest tongivande spelarna.

Det som möjligen kan lyfta Häcken ett eller ett par snäpp i tabellen (femma i fjol) och göra klubben till ett finallag i Svenska cupen är annars bredden och förmågan (peppar, peppar) att hålla truppen frisk och helt.

Med en stor trupp tillkommer alltid risken att ett antal spelare känner att avståndet till speltid i A-laget blir för långt, vilket därmed kan påverka attityd och i förlängningen bli en belastning för laget.

Utan att ha örnkoll på vad som sägs mellan skål och vägg i Häckens omklädningsrum uppfattar jag inte det som en reell risk i nuläget.

Däremot slås man av nämnda bredd när uppdraget är att sätta ihop en andra startelva bakom den, som jag uppfattar, första startelvan.

Den första först: Peter Abrahamsson – Joel Andersson, Walid Atta, Emil Wahlström, Kari Arkivuo – Mohammed Abubakari, Martin Ericsson – Nasiru Mohammed, Simon Gustafson, René Makondele – Gunnar Heidar Thorvaldsson.

Och den andra sedan: Christoffer Källqvist – David Frölund, Simon Sandberg, Jasmin Sudic, Leonard Zuta – Ivo Pekalski, Gustav Berggren – Joakim Olausson, Samuel Gustafson, Egzon Binaku – Dardan Rexhepi.

Här har jag vägt in speltid, form och skadeläge. Att kvintetten Alexander Nadj, Ronald Mukiibi, Adam Andersson, Sebastian Ohlsson och Alexander Jeremejeff helt hamnar utanför skall ses som ytterligare ett tecken på den omtalade bredden.

Genomförs samma experiment med IFK Göteborg blir utfallet följande:

Förstalaget: John Alvbåge – Emil Salomonsson, Mattias Bjärsmyr, Thomas Rogne, Tom Pettersson – Jakob Ankersen, Sebastian Eriksson, Gustav Svensson, Sören Rieks – Lasse Vibe, Gustav Engvall.

Och ”andralaget”: Marcus Sandberg – Heath Pearce, Patrick Dyrestam, Hjalmar Jonsson, Haitam Aleesami – Martin Johansson–Zanjanchi, Martin Smedberg–Dalence, Oscar Kindlund, Karl Bohm – Mikael Boman, Thomas Mikkelsen.

Adam Johansson är tillbaka i spel om mellan sex och åtta veckor, Billy Nordström gjorde comeback mot Halmstads BK i går och Kasim Prosper (succé på Afrikanska mästerskapen för U20-landslag) samt Sabah Lawson ansluter först till sommaren.

Då löper avtalen med Heath Pearce, Sebastian Eriksson och Thomas Mikkelsen ut. I samtliga fall kan det bli aktuellt med förlängningar.

Jörgen Lennartsson har, trots att han tvingats överbelasta vissa spelare och spelat andra på ovana positioner, via en tämligen skadefri försäsong lyckats skapa ett vältränat och hungrigt fotbollslag där offensiv fart är en naturlag för fem av spelarna (Emil Salomonsson, Jakob Ankersen, Sören Rieks, Lasse Vibe och Gustav Engvall) och där klokskap och rutin kännetecknar flera (Mattias Bjärsmyr, Gustav Svensson, Sebastian Eriksson) av de övriga.

För både Häcken och IFK Göteborg återstår det definitiva beslutet om vilken målvakt som skall få rollen som förstemålvakt. Marcus Sandberg och Peter Abrahamsson har båda imponerat och utmanar tidigare förstemålvakterna John Alvbåge och Christoffer Källqvist. De duellerna blir spännande att följa.

I nuläget är känslan att Abrahamsson ligger något före Sandberg i kampen om en förstatröja.

Jag håller, efter att ha sett lagens kvartsfinaler på tv i helgen, IFK Göteborg som knapp favorit på lördag.

Samtidigt som jag tidigare hävdat att motivation (för Häcken innebär seger i Svenska cupen en kvalplats till Europa League) slår klass.

Jag motiverar min magkänsla med en allt spetsigare högerkant (Emil Salomonsson/Jakob Ankersen), en Gustav Engvall i storslag och där Lasse Vibe (om han höjer koncentrationsnivån i avslutningarna) mycket väl kan bli tungan på vågen på lördag eftermiddag.

För Häcken talar möjligen att båda upplagorna av ”nya cupen” vunnits av lag som inte redan är klara för Europaspel. IFK Göteborg 2013, Elfsborg 2014.

Publikt bör vi också kunna snudda vid 10 000, i så fall en utmärkt siffra, två veckor för allsvenska premiären.

Här är lagens försäsongsmatcher i ett koncentrat:

Häckens först:

Lilleström (borta) 0-0

Varbergs Bois (hemma) 4-2

Helsingborg (hemma) 1-2

Orlando City (borta) 2-2

Fort Lauderdale (borta) 7-2

Öster (hemma) 2-0

Huddinge (borta) 3-1

Mjällby (hemma) 4-2

Norrköping (hemma) 3-1

Totalt: Sex segrar, två oavgjorda, en förlust

Sedan IFK Göteborgs:

Nordsjälland (hemma) 1-1

Baumit Jablonec (borta) 3-1

Dynamo Moskva (borta) 0-2

Bröndby (borta) 0-1

FC Köpenhamn (borta) 1-1

Trollhättan (borta) 2-2

Myresjö/Vetlanda (borta) 6-0

Ljungskile (hemma) 5-0

Helsingborg (hemma) 2-0

Totalt: Fyra segrar, tre oavgjorda, två förluster