Det var de små marginalerna som tog Sverige till Tjeckien, samma marginaler som fällde oss mot England. Mer än så skiljer inte Sverige från både EM-semifinal och OS-spel nästa sommar.
I U21-EM i tjeckiska Olomouc en söndag i slutet av juni 2015 var England det bättre laget, men det var som att Sverige inte brydde sig. Undantaget Harry Kanes språngnick på Carl Jenkinsons högerinlägg efter en knapp halvtimme hade Sverige kontroll, åtminstone skenbart.
Och greppen var de kända: Stenhårt tvåvägsspel av mittfältskämparna Oscar(Lewicki) och Oscar (Hiljemark), vårdade och tämligen osvenska uppspel blandat med långa bollar mot Bengt och Isaac Kiese Thelin, där John Guidetti stod för hög och Henrik Larsson-lik enmanspress på obekväma engelska mittbackar.
Vi kan i efterhand hävda att Håkan Ericson, den svenske förbundskapten, borde bytt in pigga spelare tidigare i matchen och ersatt den olycklige Oscar Lewicki med någon annan.
Det är en analys som saknar bäring. Oscar Lewicki, på nytt en av Sveriges främsta, skulle aldrig – hur många gånger Håkan Ericson än gjorde om sin match och bytesplan – plockas av vid ställningen 0-0 mot England och tio minuter kvar.
Att Lewicki, med ungdomlig iver, för ett ögonblick lade bort den svenska 0-0-taktiken och mitt i steget råkade nicka bollen till en motståndare i stället för till närstående Oscar Hiljemark, framforsande Sam Larsson eller centralt placerade Mikael Ishak får betraktas som mänskligt har inget med taktik att göra.
I min jakt på framtida A-landslagsmän har jag inte strukit någon från det här svenska EM-laget. När Filip Helander blockar skott lika modigt som Olof Mellberg, Ludwig Augustinsson är smartare och mer följsam än Roland Nilsson och Abdulrahman Khalili – den ibland oönskade – briljerar och agerar lika otacksamt och livsviktigt som Klas Ingesson 1994, då vet man att saker gjorts och görs rätt.
Jag är tacksam för det. Det bör vi alla vara.
Att sedan Jesse Lingard med sitt 1-0-mål i Pontus Carlgrens vänstra kryss (nåja) sätter press på John Guidettis blågula armé i avslutningen mot Portugal ger oss åskådare bara ytterligare en spännande och rentav gastkramande mästerskapskväll att se fram emot.
Det kan, utan att man överdriver, sluta hur som helst. Slutstation för den här generationen svenska fotbollsspelare går, oavsett hur det slutar på onsdag, inte att skönja ens i horisonten.
***
Jag har följt det svenska VM-utträdet i Kanada från främsta tv-bänk och förstått att Pia Sundhage är ifrågasatt. I min värld är hon redan historia. Att spela VM utan både anfalls- och försvarsspel är nämligen omöjligt. Langar in ett förslag på efterträdare: Den tidigare U21-förbundskaptenen och Kopparbergs Göteborgs FC-tränaren Torbjörn Nilsson. Är öppen för argument emot – om det ens finns några.
***
I dag lottas IFK Göteborg in i Europa Leagues andra kvalomgång. Jörgen Lennartsson, som lyckats nå gruppspel med Elfsborg, önskar kort förstaresa. Däremot får gärna ”grannlagen” Rosenborgs BK och FC Köpenhamn vänta till ett senare tillfälle.
***
I kategorin mardrömsmotståndare märks främst Legia Warszawa, West Ham,Trabzonspor och en hel drös svårscoutade lag från östra Europa. Vad sägs exempelvis om Neftchi Baku från Azerbadjzjan?
