Först hade jag tänkt ägna hela krönikan åt hur Glenn Nyberg och hans domarteam favoriserade Malmö FF i matchen mot BK Häcken, särskilt under första halvlek. Och hur märkligt fjärdedomaren Magnus Lindgren agerade när han hindrade Emil Wahlström från att ta vatten ur en spann just utanför planen vid ett avbrott, men samtidigt missade att hela Malmö FF stod utanför samma sidlinje.
Sedan tänkte jag skriva om matchen, om hur Martin Ericsson – den efterlängtade – hoppade in och avgjorde mot Malmö FF igen. Häcken har nu hundra raka segrar mot Malmö FF men tränaren Peter Gerhardsson vägrar se det som en trend.
Vi andra uppfattar BK Häcken som Malmö FF:s boogeyteam. Sex segrar och två oavgjorda på de åtta senaste sätter sig i huvudet på MFF – även om de byter spelare oftare än BK Häcken.
I stället handlar detta om Åge Hareide. Hur han tog heder och ära av en skotsk sportjournalist, utsänd från The Sun och med uppdraget att rapportera från Malmös uppladdning inför tisdagens Champions League-retur på Swedbank Stadion.
Enkelt uttryckt fick Hareide ett frispel på den försynte skotten och motiverade med fabricerade rubriker.
Efteråt diskuterade vi svenska journalister hur vi skall betrakta Hareides utspel under presskonferensen. Som attack, raseriutbrott, bara ett utbrott eller möjligen en skärmytsling?
Underhållande var det i vilket fall och jag funderar efteråt på syftet. Försökte Malmötränaren flytta fokus? I så fall från vad, till vad?
Nu lär det bli rubriker i både Skottland och Sverige och mindre snack om förlusten mot Häcken.
Samtidigt innebär den att Malmö FF nu får tufft att gå ikapp topplagen IFK Göteborg och IF Elfsborg i allsvenskan.
En sak till: Emil Wahlström var grym i dag, som en light-version av fornstora dagars Glenn Hysén. Jasmin Sudic får svårt att ta tillbaka den platsen. Örebro borta på lördag är nästa uppdrag.
Hareide är lite jobbig tonåring. Tyvärr kommer de krossa Celtic hemma och media skriver om bragd, fast det numera är rätt beskedliga lag mästarlag från de sämre ligorna får möta i CL-kvalet.
Jo, den tanken har nått mig också, det är annat än MFF och Blåvitt under förra seklet. Då var det bragder, numera är det goda resultat, internationellt. Kul dock, med en jämn topp- och bottenstrid i allsvenskan! Och geografiskt välkommet att Jönköping och Östersund ser ut att bli de nya allsvenskarna nästa säsong. Kanske tillsammans med Sirius, från den sviktande bandystaden Uppsala.
det var roligt att du lyfter fram Emil W. Han som den här säsongen får betraktas som en ”reserv” i backlinjen, liksom Simon Sandberg, liksom målvakten när Krickan inte är tillgänglig. Vilka är det som gör de allra starkaste insatserna idag? Jo, det reservfyllda bakre försvaret.
I matchinledningen lyste Arkivou och Zuta de båda övriga i backlinjen tillsammans med Abubikari strax framför, lite längre fram under matchen märktes Emil W alltmer där han mycket rutinerat stod upp mot Rosenberg och gav igen med samma mynt! Målisen stod för en rad skickliga och kanske lite tursamma ingripanden. När sedan Samuel spelade lika starkt som broder Simon har gjort men på sitt vis var grunden lagd för den mycket rättvisa segern.
Gerhardssons val av lagkapten, Emil W var nog klokt!
I malmö? Oscar L började starkt, men Samuel G blev honom en värdig motståndare. Starkt av Samuel G.