För första gången under allsvenskan 2015 lyckades IFK Göteborg på söndagskvällen mot Helsingborgs IF vända ett underläge till seger.
Det, och inte faktumet att målet hade karaktären av bjudmål, är det de blåvita bör fokusera på.
2015 års främsta allsvenska bortalag tog tre poäng i en match där rätt många var överens om att Helsingborgs första halvlek var deras bästa på mycket länge.
Det säger lite grand om IFK Göteborg, som trots tämligen statiskt uppträdande under den första halvleken och som trots ett temposänkande staketavbrott, orkade ta de löpningar som öppnade de ytor som i slutändan blev avgörande.
Riku Riski får och har fått en del kritik. Jag väljer i stället att lyfta fram hans löpförmåga och speluppfattning vid 1-1-målet; vilken hög kvalitet passningen fram till Jakob Ankersen faktiskt har.
Även Sören Rieks skall framhållas, dels för skottet som ger segermålet, dels för passningen fram till Jakob Ankersen inför kvitteringen.
Han blandar och ger, den gode dansken. Under långa stunder inte tillräckligt kraftfull för att ta sig förbi sina motståndare, i slutändan ändå inblandad i både målen som för upp IFK Göteborg i den allsvenska tabelltoppen igen.
Om en vecka, mot Hammarby, är Tom Pettersson och (sannolikt) Mattias Bjärsmyr åter tillgängliga.
Det troliga då är att Pettersson och Sebastian Eriksson startar vid sidan av. Viktigare är att bredden finns där och att de bästa är friska.
För att vinna en serie krävs förutom egna segrar att konkurrenterna förlorar eller kryssar. Därför var det oavgjorda resultatet mellan Elfsborg och Malmö FF i helgen ett minst lika viktigt besked i den matematiska uträkning som upptar mångas intresse just nu.
Två poäng är dock väldigt lite när 21 återstår att spela om.
IFK Göteborg är väl inte ”2015 års främsta allsvenska bortalag”?? Det är väl IFK Norrköping, om man ser till poängen, i varje fall.