BK Häcken kan i morgon eftermiddag ta sin första seniortitel i fotboll för herrar. Det är alltså The match vi pratar om för Hisingsklubben. Jag har ju vid flera tillfällen skrivit och pratat om att det är först när titlarna kommer som klubben kan ta nästa steg i sin jakt på publik. Publik kräver historik och tradition. Supporterskap går i arv och först när något finns att berätta.
De uppemot 800 Häckenanhängare som sägs vara på väg till torsdagens cupfinal mot Malmö FF på Swedbank Stadion kommer, om allt går som de hoppas, tala om det i tider, alla tider.
Det är dock långt kvar till titel. Minst 90 minuter och som mest 120 minuter plus straffar, mot Sveriges rikaste lag, mot Sveriges formstarkaste lag, mot ett av Sveriges mest traditionstyngda lag, mot ett lag som ännu inte säkrat en Europaplats och som gör det vid seger, mot ett lag som var 3-0 bättre så sent som i torsdags.
Vägen kortas dock något av att Martin Ericsson är tillbaka från start. Han har vunnit cup tidigare och brinner för att göra det igen. Det syntes i ögonen efter sista träningen på GPA innan avresan till Skåne. Jag skulle gissa att det syns i benen i morgon.
Den kortas även av beskedet att Paulinho säger sig vara redo för spel från start. För mig räcker det att han sitter på bänken, som ett mentalt och reellt hot för Malmö FF. Paulinho är, alla dagar i veckan (särskilt de friska dagarna) en fruktad motståndare och en tillgång för det egna laget.
Vetskapen om att Malmö går att slå är också en faktor. Inget lag har som Häcken den senaste femårsperioden skapat resultat mot dubbla Champions League-deltagaren.
Och en cupfinal är en cupfinal. Vi kommer efteråt inte hör någon av tränarna, Peter Gerhardsson i Häcken och Alan Kuhn i Malmö FF, säga saker som att ”det jämnar ut sig under en lång säsong”.
Det är nu det gäller. Det är nu segern skall bärgas, spelarna prestera och målen sättas.
Båda lagen vet det. Båda lagen har erfarenhet från avgörande stunder. När kontrakt säkras, när avancemang fixas, när guld blir verkliga. Samma sak åt andra hållet. Sådan är idrotten. Ibland vinner man, ibland gör man det inte.
Jag minns hur snacket gick efter det guldnära 2012, då Häcken var en hårsmån från SM-guld och till slut hamnade tvåa i tabellen. ”Det här är kanske vår chans, det är kanske den enda vi får”, uttryckte klubbledare då.
Samma sak nu.
Att få spela en cupfinal inför fullatta läktare är en ynnest.
Att få vinna den få förunnat.
IFK Göteborg vann Svenska cupen både 2013 och 2015. Det var fina stunder för Blåvitt och dess supportrar, på samma sätt kan Häcken – och deras supportrar – nu skapa något gemensamt att tala om i generationer.
Go, go, go!
***
Så här skulle jag kunna tänka mig att Häcken startar i morgon: Peter Abrahamsson – Simon Sandberg, Emil Wahlström, Jasmin Sudic, Kari Arkivuo – Mohammed Abubakari, Samuel Gustafson – Nasiru Mohammed, Martin Ericsson, Demba Savage – Alexander Jeremejeff.
Sveriges två rikaste klubbar och med bäst ungdomsverksamhet. Ni förtjänar att vara i final…Heja Häcken!
Jag unnar BK Röva en titel lika mycket som jag missunnar Malmö en titel till …