Zlatan Ibrahimovic lämnar PSG och ingen kan vara förvånad. Beskedet presenteras lämpligen nog dagen före sista hemmamatchen i ligan, så att fansen på Parc des Princes får en ärlig möjlighet att hylla sin skyttekung en sista gång.
För det vill de. Även om projektet PSG är mer av en multinationell satsning än ett lokalt parisisk företeelse känner alla till Zlatan Ibrahimovic betydelse för det här laget och för den här klubben.
Det har grymtats om för hög lön, för många förmåner, för hög status och för mycket makt. Att det har varit kontraproduktivt för lagets kraft och förmåga.
När vi nu summerar finns det i princip bara en sak som inte blev som den qatariske ägaren önskat. Ingen Champions Leaguetitel, inte ens en final, där ju årets trupp länge höll just den kvalitet som krävs för att gå ”hela vägen”.
Som utomstående betraktare handlar det mindre om Zlatan Ibrahimovic prestation och mer om skadefrånvaro på Marco Verratti. Med den lille italienaren i laget är PSG:s mittfältstriangel närmast komplett, det har varit en fröjd att se glädjen och kemin mellan Thiago Motta, Blaise Matuidi och Marco Verratti.
Ingen kunde som Verratti bryta mönster och hitta ytor på motståndarnas planhalva, ingen saknades mer när har inte var med än Verratti.
Faktiskt inte ens Zlatan.
Nu lämnar Zlatan in. Och vad som än händer med PSG bedömer jag det som troligt, för att inte säga sannolikt, att klubben redan om ett år står i en Champions League-final.
Pengar är inte allt, men i de allra flesta fall en förutsättning för att nå framgång på de största av scener. Just nu exemplifierar en hel fotbollsvärld med Leicester som den raka motsatsen till detta, men utan oljepengar inget PSG. Och utan Zlatan, knappast samma rivstart.
Svensken blev symbolen för satsningen att göra en slumrande storstadslag till något skinande, respektingivande och farligt.
Det PSG har gjort i ligan i år saknar i många stycken motsvarighet.
Zlatan Ibrahimovic är obekväm. Och rakryggad. Det gjorde honom under en period till den franska domarkårens fiende nummer ett. Utanför planen. På planen går det inte att hävda att Zlatan har förlorat på sin tydlighet. Domarna har gjort sitt jobb, Ibrahimovic sitt.
Fyra raka ligatitlar, tre skytteligatitlar och fortfarande vid 35 års ålder superhet på transfermarknaden. Hur många tvåmetersmän har varit det genom tiderna?
En nyckel för Zlatans framgång har alltid varit hans noggrannhet gällande den egna kroppen och fysiken. På senare år har – peppar, peppar – skadorna varit lätträknade och besluten kring de som varit mycket kloka. Ta inga onödiga risker.
Så vad händer nu? Efter EM? Efter ett eventuellt OS?
Han har själv yppat att han kanske slutar, senaste uppgiften är att han är på väg till MLS och Los Angeles Galaxy. Jag kan bara tala för mig själv, men troligen sitter man väl där och glor på nordamerikanska medelmåttor framöver om det skulle bli verklighet.
Vad är det som styr Zlatans beslut över kommande arbetsgivare? Det personliga avtalet och vad det innehåller? Den sportsliga utmaningen? Det vill säga, rankar han spel i Premier League högre än MLS? Respekten för att kroppen blivit äldre och förmågan att prestera i hög hastighet över tid rimligen lägre?
Utan överdrift går det att påstå att Zlatan Ibrahimovic höjt statusen på den franska ligafotbollen. Utan att överdriva går det att hävda att han skulle kunna göra exakt samma sak i USA.
Det tror jag lockar. Om det avgör återstår att se.
Först skall han hyllas välförtjänt i Paris, sedan spela ett EM i ”sitt” Frankrike och därefter möjligen OS i Brasilien.
Faktum kvarstår: Det lag Zlatan spelar för vinner serien. Alltid.
Jag hade velat se hur han hade hanterat en bättre liga som också är tuffare rent fysiskt som Premier League. Eller varför inte återförenas med Carlos Ancelotti i Bayern München då får han ett ännu bättre tillfälle att vinna ”den där j***a Champions League”.
Kaxiga skrävlare brukar sättas på plats med Jantelagen eller uppmaningar om ”upp till bevis”.
Zlatan personifierar det brittiska uttrycket ”put your money where your mouth is”, för det är ju precis det han gör – match efter match.
En härligt bredkäftad groda, värd vartenda öre.
Sicken kille – och vilken underbar fotbollsspelare!