Det är bara under försäsong man kan kosta på sig analyser i stil med ”de ligger längre fram än oss i sin säsongsplanering” och ”med tanke på det såg det bra ut”.
Undrar hur exempelvis Karabach såg på det förhållandet i sommarens Europa League-kval?
Om vi i stället tittar på matchen, IFK Göteborg–Bröndby, utifrån prestation, vad som i själva verket bjöds, går det inte att undvika det faktum att Bröndby i båda halvlekarna fick bäst grepp om mittfältet, lyckades skapa längst och bäst anfall, kom till flest chanser och höll kvaliteten uppe trots åtta byten i paus.
Men visst, Bröndby ligger en och en halv månad före IFK Göteborg i sin säsongsplanering …
Thomas Rogne fick under fjolåret efter återkomsten från ännu en skada en del kritik mot att kvaliteten i hans mittbacksspel inte höll samma klass som före skadan. Efter två gedigna insatser mot Sarpsborg och Sandefjord var tvivlen där igen. Är Thomas Rogne samma spelare som före den andra korsbandsskadan? På det har jag inget svar.
Det jag däremot vågar slå fast är att indianpassningen i gapet på Christian Nörgaard enbart var slarv. Rogne är en vårdad spelare, klok i sina beslut, noga med sina passningar. Och vid det andra målet låg hela backlinjen högt, han själv tvingades springa felvänd, medan motståndaren Kamil Wilczek löpte med näsan mot mål.
Det såg inte bra ut, men är inte fullt så illa som det verkar.
Samtidigt skall man ha respekt för konkurrenssituationen. Jag har själv tidigare varit inne på att Benjamin Zalo, även han bara 18 år, är mycket mogen i sitt spel och under säsongen kan komma att konkurrera med just Rogne. Han är inte där än, men på väg.
Att Rogne även råkade vara inblandad i situationen där Pontus Dahlberg gjorde sin trippelräddning ger trots allt omdömet knappt godkänd.
Övrig individuell kritik i korthet ger vid handen att Tobias Hysén åter är inblandad i ett Blåvittmål och ligger en bit längre fram än vid samma tid i fjol, att Sören Rieks är flyfotad och rimligtvis bara kommer att bli bättre, att Scott Jamieson tog ett kliv framåt, att Sebastian Ohlsson och Elias Omarsson svarade för inspirerade inhopp.
Trygga kort som Mads Albaek och Mattias Bjärsmyr föll aldrig ur ramen, men kan bättre.
I tider där alternativ fakta fått bäring är det viktigt att inte lura sig själv.
IFK Göteborg fortsätter att ta steg, slapp nya skador och inledde Dubailägret med 2-2 mot ett danskt topplag.
Precis som i fjol.
Det är gott nog.
Samtidigt kvarstår behovet av ytterligare två offensiva pjäser, en ytter och en forward.
Njae, med nuvarande trupp skulle jag vilja se Blåvitt spela 2-3-3-2 med flygande flanker.
Det funkar redan på högerkanten, men kanske inte med Rieks på vänsterkanten – om han inte hjälper ”Whisky” oftare och bättre i defensiven…
Ja, och så den avgörande nyckeln – en tydligare rollfördelning mellan de centrala mittfältarna. Vem ska vara offensiv och vem ska spela ”Gustav”?
Dags för ”kill your darling” och ”take one for the team”?
Läge för Wiklander.
Rogne HAR svårigheter med uppspel, precis som Bjärsmyr och därav många insläppta.
Hysén behöver bollspelare jämte sig.