Vi har berömt Mikael Stahres Häcken för att vara ett mer cyniskt, bättre försvarande fotbollslag än det Häcken han tog över. Det fanns, fram till på söndagseftermiddagen, statistiska bevis som gav stöd för den tesen. Ett insläppt mål på tre matcher är nu plötsligt tre – och en skön 1-0-ledning i paus vändes till 1-2 och årets första förlust.
Dessutom på hemmaplan och mot ett IFK Norrköping som kom till spel med tre raka förluster; en i cupen och två i serien.
Vi skall, när vi analyserar den matchen i detalj, ha klart för oss att det var en mycket bra fotbollsmatch, men två offensivt skickliga lag, mellan två lag med en väl genomtänkt taktisk plan.
Häckens problem var att avståndet till motståndarna under första halvtimmen av andra halvlek var för stort. Det gäller hela laget.
Anfallen blev för korta, viljan att slå avgörande passningar för stor. Samtidigt lyckades Norrköping skapa det tålmodiga tryck utanför Häckens straffområde som är kännetecknande för en fungerande Norrköpingsoffensiv.
Jag skall inte säga att Jasmin Sudic hade vunnit duellerna mot Jon Gudni Fjóluson och Sebastian Andersson, men just huvudspelet är den skadade mittförsvararens styrka.
Att Sudic saknas har ingen tvivlat på, i den här matchen, i de här duellerna märktes det lite extra.
Det går också att fundera på den offensiva balans Mikael Stahre valde mot Norrköping. Förutom ensamanfallare Alhassan Kamara lägger Nasiru Mohammed, Alexander Farnerud och Paulinho alla mer kraft framåt, i den yta laget har varit svagast hittills.
Balansgången mellan offensiv och defensiv balans är hårfin.
Varken Paulinho, Farnerud eller Mohammed struntar i defensiven, latar sig i hemjobbet eller tappar orken efter paus, men de har inte samma utgångspunkt som skadade Alexander Faltsetas och från start bänkade Gustav Berggren.
Häcken problem är snarare att Norrköping, framför allt genom planens bäste, Daniel Sjölund, lyckas driva hemmalaget i sidled, i djupled – utan att få grepp om bollen.
Och få till inlägg från ytterszonerna från Linus Wahlqvist.
Han blev dubbel matchhjälte, då han som högerback lyckades stoppa Alhassan Kamaras totala friläge framför mål i slutforceringen.
Kamara, som enligt mitt sätt att se på det var Häckens främste mot Norrköping, fick ytterligare ett läge i den sista övertidsminuten, när Alexander Farnerud fick till ett perfekt vänsterinlägg och Kamara mötte i mitten.
Den gången rensade Christoffer Telo undan.
Mikael Stahre menade att hans lag ”bara var blassé” och ”klappade ihop”.
Det är uttalanden från en besviken tränare snarare än en korrekt beskrivning av matchen.
Det är upp på hästen igen.
Redan på onsdag väntar Örebro borta, ett Örebro som hittills tagit sju poäng, men var rätt blekt mot Elfsborg (0-3) senast.
Då är Paulinho avstängd, vilket troligen innebär att Alexander Farnerud på nytt tar klivet ut till vänster och att Gustav Berggren får spela från start.
Det ger dessutom förmodligen en bättre balans och möjlighet att hålla ihop laget, som mot Norrköping mellan varven blev på tok för långt.
Avslutningsvis: Häckens mål var vackert. Med många inblandade. Alexander Farnerud höll i och väntade in en rörelse. Paulinho klev in, tog över bollen och lyfte in den i straffområdet mot Alhassan Kamara och Nasiru Mohammed. Mohammed lade en yttersida mot Kamara, som placerade väl.
