Statistik. Alltid denna statistik. Men den säger saker. Som detta. Att Sam Adekugbes poängsnitt som vänsterback i IFK Göteborg under hösten är nästan dubbelt så högt än Billy Nordströms.
Jag tycker det säger en del och skall med i analysen när IFK, supportrar och media jagar förklaringar till det ena och det andra.
Jag är inte ute efter att ”hänga” Billy Nordström och tillhörde de som definitivt tyckte att det var rätt av IFK Göteborg, Mats Gren och Billy själv att avsluta låneperioden med Varberg.
Problemet är att IFK Göteborg behöver spets. Och har varit bortskämda med det på vänsterbackspositionen.
Det går att rada upp bra spelare på den positionen de senaste säsongerna, men jag nöjer mig med att nämna Ludwig Augustinsson och Haitam Aleesami; båda viktiga beståndsdelar i ”sina” upplagor.
Det var när Haitam Aleesami gick till Palermo problematiken började. Scott Jamieson hämtades in från andra sidan jordklotet i stället för att ge Billy Nordström en vettig chans sommaren 2016.
Under försäsongen var Edvin Dahlqvist länge tvåa bakom Jamieson, som först gick sönder och sedan flyttade tillbaka till ”andra sidan”.
Under en period fanns ingen vänsterback alls.
Totalt har IFK Göteborg med Mats Grens, Jörgen Lennartssons och Alf Westerbergs goda minne använt hela sex vänsterbackar bara i allsvenskan, förutom Jamieson, Nordström och Adekugbe även David Boo Wiklander, Martin Smedberg-Dalence och Sebastian Eriksson.
Jag roade mig med att kolla hur laget har presterat i de matcher där de har spelat som just vänsterback, en möjligen något snäv ”granskning”, men ändå en fingervisning på hur laget har fungerat under respektive sekvens.
Här är vad jag fann:
Scott Jamieson: 2,0 i poängsnitt, 2 matcher
David Boo Wiklander, 1,67 i poängsnitt, 3 matcher
Sam Adekugbe: 1,6 i poängsnitt, 5 matcher
Sebastian Eriksson: 1,0 i poängsnitt, 8 matcher
Martin Smedberg-Dalence: 1,0 i poängsnitt, 1 match
Billy Nordström: 0,83 i poängsnitt, 6 matcher.
IFK Göteborgs poängsnitt som lag är 1,24 efter 25 matcher.
Det är förstås anmärkningsvärt att ett lag använder så många olika spelare på en och samma position.
Sedan Alf Westerberg tog över laget i somras har Adekugbe och Nordström delat på uppdraget.
Adekugbe har spelat mot Kalmar (0-1), AIK (2-1), Elfsborg (2-1), Häcken (1-1) och MFF (2-2).
Nordström har spelat matcherna mot Örebro (2-2), Norrköping (4-1), Djurgården (1-3), Jönköping (1-1), Hammarby (1-2) och AFC (0-1).
Och apropå spets: Sam Adekugbe är spets och har under sin korta tid i klubben visat att han bemästrar både det defensiva och har tillräcklig kyla och teknik för att bidra konstruktivt i anfallsspelet.
Han har lyft IFK Göteborg. Och saknas när han inte är med. Prognosen nu säger åter efter uppehållet, det vill säga i mitten av oktober. Den som lever får se.
Jag roade mig dessutom med att räkna ut poängsnittet för samtliga spelare i IFK Göteborgs trupp, baserat på de matcher de har startat i allsvenskan.
Här är vad jag fann:
Scott Jamieson: 2,0 (2)
Samuel Adekugbe: 1,6 (5)
Mads Albaek: 1,45 (11)
Thomas Rogne: 1,42 (19)
Mattias Bjärsmyr: 1,36 (14)
Martin Smedberg-Dalence: 1,33 (3)
Mikael Boman: 1,32 (19)
Tobias Hysén: 1,32 (22)
David Boo Wiklander: 1,31 (16)
Vajebah Sakor: 1,29 (7)
Henrik Björdal: 1,27 (11)
Mikkel Diskerud: 1,25 (24)
Sören Rieks: 1,24 (25)
Pontus Dahlberg: 1,24 (25)
Emil Salomonsson: 1,22 (23)
Sebastian Eriksson: 1,17 (23)
August Erlingmark: 1,14 (7)
Kristopher Da Graca: 0,75 (4)
Billy Nordström: 0,7 (7)
Abdul Razak: 0,66 (3)
Patrik Karlsson Lagemyr: 0,5 (2)
Elias Omarsson: 0,5 (4)
Sören Rieks och Pontus Dahlberg är ensamma om att ha startat samtliga 25 matcher. Ju färre matcher desto svårare att analysera. Jag tycker att Thomas Rognes poängsnitt sticker ut. På de sex matcher han inte har varit med har Blåvitt endast tagit fyra poäng. Det säger något.
I andra ändan är det mer svåranalyserat. Fyra spelare har inte varit med och vunnit när de har spelat från start: Elias Omarsson, Patrik Karlsson Lagemyr, Kristopher Da Graca och Abdul Razak.
Notera att detta bara är statistik och att fotboll är en lagsport.
